Jomen ni vet ju vid det här laget att jag tjatar en del om det här med socker och gluten.
Jag vet också att en del människor blir väldigt upprörda när man pratar om att det kan vara vettigt att utesluta saker ur kosten.
Jag är hyfsat säker på några av anledningarna till att somliga blir upprörda, men det spelar egentligen ingen roll.
"Men låt folk äta vad de vill!" säger en del synnerligen upprört så fort någon nämner farorna med att äta något.
Självklart.
Vuxna människor - ät vad ni vill.
Jag äter det jag vill. Min man äter det han vill. Och våra barn äter det vi vill.
Och jag tycker att jag har rätt att kämpa för att våra barn inte ska äta det vi vet att de inte mår bra av.
Då och då sprids artiklar, bloggar, krönikor och en del upplysning om att man bör, och även varför man bör, låta bli allt detta socker och gluten - och framför allt att man bör låta bli att trycka i barnen detta.
Då dyker alltid ett fascinerande (icke)- argument upp.
Alltid kommer det nån och klagar över att man ger föräldrar dåligt samvete. Att man kommer med pekpinnar. Att man skuldbelägger.
Och en av de värsta saker man kan göra i detta samhälle är tydligen att skuldbelägga småbarnsföräldrar. Även om de gör så in i h-vete fel.
Man ska inte prata om att små barn far illa av att tillbringa allt för långa dagar på förskolan, för då får föräldrarna dåligt samvete. Och det ska inte föräldrar ha. Tydligen.
Och man ska inte prata om att det inte är bra att servera barnen gluten och socker, för då skuldbelägger man föräldrar. Och det får man inte göra.
Men vet ni, det här med att känna skuld kan faktiskt vara en bra grej. Alltså, för att förstå att man gör fel. Känner man sig skyldig så kan det vara ett smart drag att göra något åt det, istället för att bli förbannad på dem man anser skuldbelägger en.
Så - då är vi överens om det va?
Och ja, just det. Fullkorn är också gluten. Fullkorn är alltså inte bra. Ge tusan i fullkornsprodukterna.
Källa på det, säger ni. Kolla in "kostdoktorn" eller nån annan som lärt sig saker i nutid.
Alltså, tro inte på allt som alla läkare säger. De flesta som praktiserar som läkare och kostrådgivare idag har fått sin utbildning för länge sedan. Och då visste man inte allt man vet idag.
Och sen är det egentligen inte konstigare än att fullkorn = gluten.
Ingen behöver gluten.
Alla mår bättre utan gluten.
Så.
Jag vill gärna att ni tror mig på mitt ord när jag säger att jag, trots att jag tjatar, respekterar andra familjers kostval och att det faktiskt inte är meningen att låta som en självgod kostmoralkärring.
Det är helt enkelt så att när man har upptäckt nånting väldigt, väldigt bra så vill, och bör man, dela med sig av det.
I vår familj funkar det just nu så att jag äter strikt lchf. Resten av familjen äter liberal lchf.
Då tänker många att det är en modediet och att vi vräker i oss fett hela tiden.
Men om jag hade sagt att vi äter en antiallergi-kost så hade det låtit bättre.
Vi har alltså plockat bort saker som vi mår dåligt av.
Och vi vräker inte i oss fett.
Inte kött heller, för den delen.
Varför äter jag strikt då? Jo för att jag har ett gäng onödiga kilon som jag vill tappa. Och nej, jag pratar inte viktnedgång med barnen.
Vi pratar hälsa. Och jag anser att barnen har ett väldigt sunt förhållningssätt till mat.
Idag slog det mig att våra barn inte ätit lördagsgodis sen februari. De frågar inte efter det längre.
De ber inte om läsk, de stannar inte vid kakhyllan på affären.
Fördelar?
Yngsta dottern har ett betydligt jämnare och behagligare humör än hon hade förra året. Hon är fortfarande envis och hon kan fortfarande bli väldigt arg och väldigt ledsen (och väldigt, väldigt glad), men förut kunde hon ha vredesutbrott lite nu och då. Så är det inte längre. Hon mår väldigt bra.
Äldsta dottern säger själv att hon mår mycket bättre nu. Att det är skönt att inte vara sugen på godis.
Äldste sonen har en betydligt lugnare mage. Han behöver inte gå ifrån matbordet för att gå på toaletten. Det är relativt lätt att få upp honom på morgonen och han är hur uthållig som helst.
Yngste sonen tackar själv nej till glass. Och han är...lika cool som vanligt.
I morgon ska jag ha med mig de tre yngsta till kyrkan, då jag ska sjunga. Det är inga problem för dem att hålla sig lugna och hyfsat tysta i två timmar - medans jag övar och under gudstjänsten.
Jag är säker på att det till stor del har med kosten att göra.
Barnen äter dock "vanlig" mat i skolan och det händer att det kan bli ett besök på en hamburgerrestaurang ibland. Men ingen läsk.
Jag lovar att ALLA barn fixar att vara utan godis och jag törs lova att om ni plockar bort sockret och glutenet så kommer ni INTE att ångra er.
Nog så. Nu har jag skrutit klart!
Nu vet ju jag att det är många som vill, men kanske inte riktigt vet hur. Som tror att det är svårt. Som kanske är lite rädd att man måste skippa fredags- eller lördagsmyset. Som tror att det blir enformigt med middagarna.
Så jag tänkte att lite tips kunde vara på sin plats.
Ikväll har vi lördagsmys. Oavsett vad man tycker om det ordet. Vi kör lördagar, för på fredagar är hela familjen oftast rätt trött och det brukar bli tidigt sänggående. På lördagar visas "fångarna på fortet" och nej, det är inte mitt favoritprogram, men en kväll i veckan kan jag nöja mig med att barnen älskar det.
När vi har en sån kväll så brukar vi äta det som barnen kallar för "plock". Det är ett egenhändigt ihopsatt godsaksbord.
Vi gör ostchips (valfri ost som man river, lägger i kluttar på bakplåtspapper, eventuellt kryddar och sen kör i ugnen tills de smälter ut och bir knapriga) Vi gör gurkstavar och egen dipp. Vi äter lite brie. Ibland någon bra korv. Lite nötter. Lite halloumi kanske. Ofta har vi någon form av kycklingben. Ibland egenkryddad, ibland hittar vi någon bra på affären.
Barnen äter melon och ibland vindruvor (vi äter inte frukt till vardags, eftersom det innehåller otroligt mycket socker och JO fruktsocker är PRECIS lika illa, så de får det som godis istället)
Och så får barnen saft. Oftast så använder vi oss inte av något sötningsmedel, men på lördagen blir det Fun Green. Kanske ett glas rött till de vuxna. Eller vatten.
Frukost då?
Jag anser att oboy och rostmackor borde förbjudas. Typ.
Våra ungar älskar "falsk mannagrynsgröt". Det är smält smör, ägg, mjölk, mandelmjöl, fiberhusk och salt som kokas ihop i kastrull tills det får rätt konsistens. Sen har de lite bär på. Osockrat. De har vant sig. Barn kan vänja sig. Jag lovar.
Ena dottern vill gärna ha yoghurt. Då tar vi turkisk yoghurt, eller ännu hellre rysk, blandar med lite vaniljpulver (INTE vaniljsocker) och så lite bär. Eller nötter.
Ibland bakar jag mandelfrallor. Och det finns MASSOR av bra recept på glutenfritt bröd.
Jag äter gärna pannkakor, gjorda av ägg, kokosmjöl, fiberhusk och salt. Väldigt gott!
Ibland, om mamman inte jobbar, kan man ha söndagsfrunch med ägg och bacon. Eller våfflor, gjorda på mandelmjöl.
Äggröra, omelett.
Och så dricker jag kaffe med kokosolja i. Och lite kanel. Och en klutt smör (ALLA vet väl vid det här laget att man inte under några omständigheter någonsin ska använda margarin?!) och så stavmixrar jag det. Caffe latte - lyx. Fast utan mjölk och....ja, det är ju inte alls caffe latte. Men gott!
Middagar?
Alltså. Kött, korv, kyckling, fisk och sånt där.
Häromdagen gjorde jag chicken nuggets och panerade med ägg och mandelmjöl.
Men vad äter man då istället för pasta och potatis?
Blomkålsmos (mums!), småtärnad zucchini, blandat med creme-fraiche, majonnäs och lite dijonsenap (perfekt istället för potatissallad), vitkålsgratäng - strimlad, stekt vitkål i form och täckt av grädde och riven ost (godare än potatisgratäng), smörslungad spenat, broccoli, haricot verts i olivolja och salt, blomkålsris, blomkålsgratäng, raggmunk på zucchini istället för potatis,
Och det där lilla extra då?
Ja, det finns också tonvis av recept utan socker och mjöl. Ibland med sötningsmedel och där får man ju ta ställning. Som sagt, så undviker vi sötningsmedel, men om jag av någon anledning behöver så väljer jag stevia.
Man får prova sig fram och tro inte att recepten idag är samma som för tio år sedan. Jag bakade "lchf-fika" för ett antal år sedan och det var tokäckligt. Det har hänt mycket sedan dess.
Jag gör gärna pannacotta. Grädde, gelatin och så nån smaksättning. 86-procentig choklad, citron, vaniljpulver eller lakritspulver. Idag ska barnen (på egen begäran) smaka äppelpannacotta. Jag har alltså haft i hemmagjord (osötad) äppelmos. Det kan bli gott. Det kan bli äckligt.
Ketosbollar är gott.
Smör, kokosflingor och smaksättning. Favoriten är med kakao, kaffe, ingefära och lakritspulver.
To die for!
Vi saknar inget.
Vi försöker också att äta så "ren" mat som möjligt. Alltså utan onödiga tillsatser. Sån där mat som inte klarar sig hur länge som helst i kylen.
Vi äter så närproducerat som vi kan. Mycket ägg alltså.
Det jag menar med allt detta är alltså,
Jag kommer aldrig hacka på dig för att du äter det du äter, men jag vill berätta att det finns alternativ, jag vill inte att du ska tro att det är för svårt, för krångligt, för dyrt eller för tråkigt.
Jag vill uppmuntra dig att prova i två månader och se hur bra du mår.
Även om du tycker att du mår bra nu.
Och jag vill att du ska veta att jag är väldigt villig att dela med mig av recept, tips, den kunskap jag skrapat ihop och de fördelar jag märkt.
Prova. För du har absolut inget att förlora.
Nu ska vi lördagsmysa. Och sen ska jag längta tills imorgon.
För då ska vi ut på äventyr.
Jag vet inte vart.
Maken har ordnat barnvakt, tagit ledigt från måndagsälgjakten och styrt upp det här.
Jag har INGEN aning.
Jag är fruktansvärt nyfiken.
Det är över ett år sedan vi hade barnvakt över natten och det är nästan alltid jag som planerar, så det här är otroligt skoj.
Och lite läskigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar