"Projekt Åkre" ETT ÅR!

Igår fyllde "projekt Åkre" ett år!

Den 4/10 2013 gjorde jag det första inlägget och det känns som väldigt länge sen.

Igår var det därför lite roligt att läsa igenom en del och kolla vad vi gjort under året.

 

Jag minns att jag var rätt nervös inför att starta upp den här bloggen och för att liksom "offentliggöra" våra planer, men det har ju mottagits väldigt väl, vilket har varit en sporre för oss.

Jag minns också att när jag började berätta, så kändes gårdsbutiken lite långt borta och en smula overklig. Men det gick!

Och vi vill naturligtvis passa på att tacka alldeles enormt mycket för alla glada tillrop, all peppning, alla fina ord och alla trevliga besök vi fått!

Tack alla som hjälpt till att göra det här ÄNNU roligare!

 

Ni kanske kommer ihåg förra årets höstlovsprojekt, där vi lite grann stängde ute omvärlden och så städade vi ur det som sen skulle bli butik.

Ett hårt, häftigt, slitsamt arbete, men det var ett helt fantastiskt höstlov och det gav ett helt fantastiskt resultat. Och så här i efterhand så är det, precis som jag hoppades på, så otroligt roligt för barnen att kunna se att de faktiskt, på riktigt har varit med och gjort detta.

Jag kan säga att årets höstlovsprojekt också är rätt mastigt.

Snart, snart ska jag berätta.

 

Butiken är ju naturligtvis det största vi gjort under det här året.

Något som är i samma klass är det faktum att vi lagt av med socker.

Först drog vi ner på sockret, sen la vi av med det, men ersatte vissa saker med sötningsmedel. Nu har vi lagt av med sötningsmedlet också, förutom någon enstaka gång i saft.

Den här känslan är svår att beskriva.

Inga sockerkickar, inga sega hjärnor.

Lugn, harmoni och välmående magar.

För just det, vi äter inte gluten här hemma heller.

Barnen äter inte längre lördagsgodis, vi dricker inte läsk och igår var det ingen som frågade efter någon kanelbulle.

Födelsedagskalasen är sockerfria och det är så vansinnigt befriande att aldrig locka eller muta med socker.

Det är en ljuvlig känsla att veta att vi till frukost ger våra barn den bästa möjliga starten inför en skoldag och att vi faktiskt gör vårt yttersta för att förhindra framtida sjukdomar och för att lägga grunden till en god hälsa.

Det här leder naturligtvis till ifrågasättanden och diskussioner.

Inte med barnen.

De mår bra, tycker att det är helt vettigt att äta på det här viset och suckar lite över att inte alla andra kommit på det.

Men vuxna.

Ojojoj.

Människor som inte förstå, människor som inte VILL förstå och människor som egentligen förstår men ännu inte orkat ta tag i det.

Men återigen, alla tvivlare.

Prova två månader.

Två månader utan socker och utan gluten.

Även ni som tror att ni mår bra.

Hör av er om ni behöver tips och hjälp.

 

Vi firade igår kväll i alla fall!

Gurkstavar, ostkuber, brie, stekt fläsk och små kycklingben.

Kanelbollar, nötter och så melon, vilket är barnens typ av lördagsgodis.

Ja, och så "Fångarna på fortet" då. Barnens favvoprogram.

 

 

Och så föll det sig så väl att vi tidigare under dagen fick en flaska bubbel av en väldigt trevlig kille som förvarat lite grejor här.

Så en skål blev det också!

 

 

En tredje grej som vi lyckats väl med under året, men ännu inte är riktigt färdig med är projektet att "återta gården".

Alltså, den är ju vår, men ni vet hur det är....man hinner inte riktigt med allt. I synnerhet inte när man har mjölkkor, åkrar att bruka och jordbruksredskap som krånglar.

Då säger det sig självt att vissa delar inte hinns med.

Vi har bestämt att HELA tomten ska leva. Vi började med att återta "gammelträdgården". Den som jag hoppas ska ha det naturliga namnet "rosenträdgården" inom en snar framtid.

Och så tog vi utrymmet runt vagnhallen, vi tog bäckområdet och vi fixade ytorna framför lagården.

Vi har städat, krattat, klippt och rensat.

För att vi vill att det ska vara fint överallt och vi vill att alla ytor ska kunna användas.

Nu är vi klar med den bakre tomtgränsen (här skulle man naturligtvis kunna slänga sig med väderstreck och sånt....men det är ju inte min grej, så "baksidan av huset" räcker bra)

 

En liten före-bild, för att friska upp minnet...

 

Det ska bli spännande till våren att se hur den här häcken tar sig och vad det blir av lönnarna, som just nu sticker upp som spjonglar och inte är ett dugg imponerande.

Men nu är det städat och rensat och krattat ända in till stammarna, vilket ger en finare och fräschare gräsmatta. Dessvärre gav det mig också en helg av rejäl ryggsmärta då jag återigen överskattade min egen styrka och smidighet och inte insåg att det är för tungt för mig att kratta i tjockt blött gräs.

 

Så vill man ju att barnen ska intressera sig för saker också.

Och man vill uppmuntra deras intressen.

Då är det ju fint om barnen intresserar sig för sådant man själv är kunnig med.

Vår snart nioåriga dotter har börjat intressera sig för att skruva itu saker och se hur de ser ut inuti. Och hur de funkar.

Så pappan hittade en gammal, trasig tv som hon kan skruva i.

 

 

Jag är helt ointresserad av hur saker funkar.

"Det är en liten liten tomte som sitter där inne och trycker på rätt knappar"

eller

"Det är magi"

duger som förklaringar för mig.

Så den här hobbyn får hon och pappan ha tillsammans.

 

Den långe killen i vårt hushåll har påbörjat arbetet med att måla taket i gammellagårn.

Igår målade han en stor del av taket, sin ena sko och sitt ena ögonbryn.

Sen tog färgen slut.

 

 

På riktigt, helt opartiskt kan jag säga att det här är världens bästa fjortonåring!

 

Jahamen, då påbörjar vi väl ett nytt "projekt Åkre"-år.

Vad har vi kvar då?

Jaa...några smågrejor bara.

Ett litet getstall, en stor gethage, en ankdamm, resten av bäckområdet, fler höns, bygga ut hönsgården, föda upp kycklingar, bygga verkstad, fixa en traktor, städa ladan, fixa den sista utposten, utveckla gårdsbutiken, skaffa några får, utöka odlingsmöjligheterna, lära oss att göra getost, lära oss att göra egen korv, lära oss allt om att syra grönsaker, kapa ved, skaffa magrutor, lära oss att ta reda på hönsen hela vägen, baka mer, utveckla pizzakvällarna....

Och så mer inre frid då.

 

Jag hoppas att ni vill vara med!