Höstlovet närmar sig och här är jag vaken lite väl tidigt en lördagmorgon, så jag tänkte att det kanske är dags att berätta vad årets höstlovsprojekt är.
Ibland kan man ju dra sig lite för att berätta, för när man väl gjort det så måste man liksom genomföra det också.
Ja, måste och måste...det är ju klart att vi inte MÅSTE, men det känns ju lite sådär att berätta om nåt redigt projekt vi tänker genomföra och sen liksom bara....nej, det blev inget.
Vilket ju också är en del av poängen med det här bloggandet.
Jag hoppas att ni minns förra årets höstlovsprojekt. Annars finns det ett inlägg om det också. Vi städade ur det som sen blev butiken.
Vi stängde av omvärlden lite grann genom att fimpa datorer och sånt och så hjälptes hela familjen åt.
Vi slet och arbetade. Vi blev smutsiga och trötta.
Det var jättekul.
Och alla var delaktiga.
Visst var vi lite skraja innan att vi tagit oss vatten över huvudet, men allt gick över förväntan och när vi öppnade butiken i våras, så kändes det helt fantastiskt att vi gjort detta tillsammans.
Innan öppningen så tittade vi på bilder från höstlovet och det var SÅ häftigt.
Med den roliga erfarenheten i tankarna, så ville vi gärna göra något liknande det här höstlovet och för någon månad sedan så kom vi på det.
Det finns en byggnad...
Det har varit ett minkkök. Där man gjorde i ordning mat till minkarna på den tiden man hade minkfarm. Och nej. Låt oss inte snacka pälsdjursuppfödning. Man har också ägnat sig åt beredning av skinn från räv och mink här inne.
Det har även fungerat som verkstad, men eftersom vi är på gång att bygga verkstad i gammellagårn så har vi inget behov av en verkstad här.
På senare tid har den här byggnaden mest fungerat som förvaringsplats för ALLT.
Allt man inte vetat var man ska lägga har hamnat här.
Här fanns en hel del allsköns junk redan när vi tog över och vi har fyllt på rätt duktigt.
När vi har städat ur andra utrymmen så har väldigt mycket hamnat här.
Vi har gjort det medvetet för att göra vissa projekt enklare.
Vi kallar den här byggnaden för "Den sista utposten"
Som en sorts process där man gallrar, rensar, slipar, putsar....och till sist hamnar det här.
Det är också så att den här byggnaden är den sista.
När vi städat här, har vi städat ALLT.
Då har vi tömt, rensat och städat alla utrymmen på gården.
Vi har det här huset och en liten lada som står bredvid kvar.
Jag har en känsla av att när vi klarat av den här byggnaden kommer två ton tyngder lätta från våra bröstkorgar och segla fjäderlätt mot skyn.
Nu ska jag guida er genom den här byggnaden och jag varnar för VÄLDIGT STARKA bilder.
Så här ser det ut från utsidan och vi går in genom den lilla dörren till vänster i bild...
Och vi kommer då in i nån form av hall...
Direkt till höger finns ett rätt stort, kaklat rum.
En förhoppning, som just nu inte är mer än en avlägsen halvdröm och inte alls bestämt på något sätt, är att man nån gång i framtiden ska kunna få till ett kök här. För att göra getost.
Samma rum, bakom dörren...
Någon sorts...verktygsbänk...i samma rum..
Till vänster i "hallen" finns ett utrymme som är äckligt och fullproppat av däck, dunkar, färgburkar, batterier....massor av sådant som ska sorteras som farligt avfall och köras till en station för sådant.
Sånt som man DUMT nog inte orkat ta itu med, utan bara tryckt in här.
Så kommer man till en trappa...en ganska söt trappa, som leder till övervåningen.
Och på övervåningen finns en stor hall med...ja, ni ser.
Ett hörn av hallen.
Gammal mjölkutrustning.
Bra att ha.
Inte.
Bland allt skräp och skrot finns ju också sådant som skulle vara kul att använda.
Tänk att göra något kul med den här skänken!
På övervåningen finns flera rum...
Detta:
Detta:
Det här tycker jag är läskigt.
Kedjor i taket.
Alltid konstigt och olycksbådande.
Och detta:
Då har jag visat er en stor del av vad som finns inuti.
Jag tycker att det är lite pinsamt, för okej att ha en skräplåda. Kanske till och med ett skräprum. Vi har ett helt skräphus!
Det känns...inte bra!
Jag ska villigt erkänna att det här är en byggnad som känts fullständigt övermäktig.
Jag har snuddat vid tanken att spränga stället i luften, meja ner allt med en stor maskin och bara gräva ner det i backen, eller en redig eldsvåda.
Det är ju inte heller så att byggnaden är vacker på utsidan.
Men under tiden som vi arbetat, när vi sett vad vi lyckats åstadkomma...
Vi har genomfört projekt som känts väldigt, väldigt besvärliga och vi har upplevt den enorma tillfredsställelse som uppstår under tiden och efteråt.
Det har ändå gett oss en viss styrka och en hel del insikt.
Och jag kan föreställa mig den lättnad, den stolthet och den tillfredsställelse som kommer skölja över oss om vi gör den här byggnaden till något användbart.
Vi vet inte vad vi ska använda den till.
Kanske kan man hyra ut rum till någon verksamhet.
Kanske kommer vi på någon ny verksamhet som vi kan ägna oss åt här.
Jag vet i alla fall att, ju mer vi arbetar, ju finare det blir, desto lättare är det för idéerna att komma.
Tänk när den här byggnaden är urstädad och utsidan är uppsnyggad.
Vi ska naturligtvis göra något åt den förstörda putsen och de hemska dörrarna.
Tänk när det här är...ja...fint!
Nu ska vi inte ta oss an hela huset på höstlovet.
Vi ska ta två rum.
Två rum som jag inte visat er än.
Jodå.
Det finns mer.
Alldeles till vänster om den lilla ingången finns detta:
Här luktar det...inte bra.
Här har det förvarats fisk och slakteriavfall...mat till minkarna.
Till vänster är det ett stort hål i väggen.
En miss av oss.
För några år sedan när vi rev minkhus och hade en stor grävmaskin här, så hade vi planer på att göra det här till en verkstad där man skulle kunna köra in bilar och fippla med, så vi skulle ha en öppning där på sidan. Så vi fick hjälp med att fixa ett hål till det. Vi har också en dörr som vi tänkte sätta där.
Men sen ändrade vi oss. Vi ska inte ha verkstad här.
Man måste få ändra sig.
Det är jättebra och vansinnigt viktigt att kunna ändra sig.
Man kan ju tycka att det är bättre att ändra sig innan man slår upp ett stort hål i väggen, men nu är det som det är.
Hålet är täckt av en stor vit presenning och hur vi ska fixa det där får bli ett senare problem.
Det här ska vi tömma i alla fall.
Om ni går tillbaka till den allra första bilden så ser ni att det till höger finns en stor dörr.
Den leder in hit:
Allt ska bort, utom bilen.
Den tillhörde Lasses morfar och är från 60-talet.
Lasse har en dröm om att fixa till den.
Någon gång i framtiden.
Det här med att fixa upp bilar är sånt som jag inte förstår.
Jag kan inte sätta mig in i varför det skulle vara viktigt eller på något sätt roligt.
Men jag stöttar honom i drömmen.
Och jag kommer säkert förstå.
Jag kommer säkert tycka att det är helhäftigt när det väl blir av.
Alltså...allt annat ska bort....
Så
Höstlovsprojekt 2014: Tömma två fruktansvärt fulla rum på skräp, skrot och äckel.
Vi stänger av datorerna i en vecka, laddar upp med matsäck, drar på oss handskarna, ber grannarna att ha överseende med att det under den veckan kommer att se förskräckligt ut utanför byggnaden, ser till att vi har ordentligt med tvål hemma, stretchar, peppar oss och så kör vi igång.
Det kommer bli fantastiskt.
Fantastiskt.
På fredagen firar vi genom att bjuda hit grannfamiljen på halloweenfest.
I skolen belöna sig rikligt!
Wish oss very much luck!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar