Lårmuskler och räkfrossa

"Hur går det med er bilfria månad?"

Det är nog den vanligaste frågan vi får dessa dagar.

Och det har jag absolut inget emot. Jättekul att man är intresserad!

Svaret då?

Jo, det beror på hur man ser det.

Veckan har gått bra.

Hela familjen har cyklat till badstranden, jag har cyklat för att lägga ett glömt brev i en brevlåda, jag har cyklat till lanthandeln, vi har skickat äldste sonen för att köpa mjölk och jag har cyklat till Kilafors två gånger.

Först för att bevista ett personalmöte.

Det gick väldigt bra.

Idag cyklade jag och fjortonåringen till Kilafors för att handla lite.

Lasse har surrat fast backar på våra pakethållare, för att vi ska kunna frakta lite saker smidigt.

 

 

Vi har haft en finfin vecka.

Vi har haft många kunder, strålande väder och vi avrundade med en väldigt lyckad pizzaafton för 18 personer. Vi ville fira. Vi älskar kräftor. Både vi och barnen. Jag vet att det inte är kräftsäsong riktigt än, men det brukar ju ändå finnas.

Alltså var planen att vi skulle äta kräftor på glasverandan nu ikväll.

Så jag och pojken trampade iväg.

Idag var det jobbigt.

Det är ungefär en mil till Kilafors från oss och det är, för en ovan cyklist, ingen jättelätt väg.

Det är några rejäla backar.

Jag var nära att ge upp några gånger.

Lägga mig i diket och kräva att bli hämtad.

Men så sa jag till mig själv

"Jag har för tusan fött fyra barn på över fyra kilo! Jag har gått igenom fyra förlossningar, varav två var riktigt plågsamma, utmattande ni-tror-väl-inte-på-allvar-att-jag-kommer-att-överleva-detta-va??!!-historier! Jag klarar det här!"

Det var bara det att efteråt så belönades jag inte med någon supersöt bäbis med stora ögon och små puttenuttiga händer.

Jag belönades inte med nån puttenuttig kräfta heller.

Det fanns inga kräftor.

Så vi handlade en del annat och kämpade oss hem igen.

Då insåg jag att jag glömt att köpa dadlar.

Mina lårmuskler är förkrossat besvikna på min hjärna.

 

Vi har ju i alla fall, som sagt, haft en finfin vecka.

Det betyder att vi måste baka massor innan vi öppnar på tisdag.

Det är inte lätt att planera en bilfri månad när man har en butik.

Vi behöver införskaffa ingredienser från den stora staden.

Dit cyklar vi inte.

Nu hade vi ju i och för sig sagt att måste vi ta bilen så måste vi, men det känns lite surt att behöva göra det efter en vecka.

Men, vi far iväg och fixar det vi måste fixa och så parkerar vi igen.

Det är ett spännande experiment detta!

 

Världen är fortsatt ljuvlig.

Rosor slår ut till höger och vänster.

Särskilt till höger och vänster om vår glasveranda.

Här till vänster.

 

Och här till höger.

 

 

Och så här vacker är vår entré en dag i juli.

 

 

Och på baksidan, mitt på den torra regnlängtande gräsmattan har denna sötnos precis slagit ut.

 

 

Och hur blev kvällen då?

Jovars.

Efter en insats mot ogräset blev det än viktigare att fira.

Så det blev räkfrossa på glasverandan.

Vårt knäckebröd gör sig väldigt bra till räkor också.

Så gjorde jag glass.

Kesella och frysta bär.

Jag tog hallon och blåbär.

Har man vant sig att vara utan socker är det bra så. Annars kan man ju söta med exempelvis lite agavesirap om det känns bra. Sen stoppar man det i frysen. Sen tar man ut det ur frysen ett bra tag innan man ska äta. Annars blir det stenhårt.

Så det blev glass med jordgubbar, chokladmynta och lite hackad mörk choklad.

När de två yngsta barnen hade slutat oja sig över alla små räkbäbisägg som inte fick chansen att växa upp och därefter slutat leka att räkorna var ute och promenerade, så blev alla mätta och nöjda.

Och glada.

 

 

Och för en liten stund sedan, strax innan vi skickade de små barnen i säng - alldeles för sent, men sådär somrigt, härligt okej - så hörde jag en liten fyraåring säga till sina syskon

"Det här var den bästa dagen i mitt liv"

Igen.