Bäck och berså

Vi gör framsteg vid bäcken.

I sanningens namn blev det inte så mycket gjort idag, då värmen blev oss övermäktig.

Men i förrgår, medan maken bakade knäckebröd med min ärade mor, så gick fjortonåringen och jag loss och röjde ur hela bäcken.

Kära min tid, som vi slet!

Vi flyttade en redig stock, ett träd (!) massor av grenar, tegelstenar, plastbitar och allsköns slajm.

Jag sågade ner några småträd och knipsade bort ospecificerade grenar.

Igår tog grabbarna i familjen tag i bortforslingen av allt vi röjt.

Nu porlar bäcken!

 

Här är ljuvligt och det kommer att bli än ljuvligare!

Bäcken fortsätter att slingra sig in i den lummigare delen av området.

 

Dessutom rensade grabbarna potatislandet och maken gick loss med lien, så nu finns det mer gräsmatta att klippa.

Jag klippte i går kväll.

 

 

Det var så skönt att gå där i den ljumma sommarkvällen och göra allt det vackra vackrare.

Jag och tjejerna slet också rätt hårt igår.

Åttaåringen hade nämligen växt ur sin baddräkt och sexåringens cykelhjälm satt illa, så hon var tvungen att ha mössa under. Very najs i tjugoåtta graders värme. Mina träningsbyxor hade blitt genomskinliga på låren och kokosoljan var slut.

Så tjugo i tio på förmiddagen trampade vi iväg på våra cyklar.

Klockan elva steg vi på tåget i Kilafors och for med det in till stora staden. Bollnäs alltså.

Vi käkade lunch, handlade baddräkt, cykelhjälm, träningsbyxor, kokosolja och en del annat som vi (jag) bedömde att vi (jag) kunde frakta hem med cykel.

Fyra timmar senare åkte vi med tåg tillbaka till Kilafors. Jag gick in på apoteket, köpte migränmedicin och inhalerade den omedelbart.

Sen trampade vi hemåt.

Två mil cyklade döttrarna igår. I sommarvärmen. (Ja, vi hade med oss vatten)

Inget gnäll, inga problem.

Sexåringen kämpade sig uppför alla backar utom en.

Jag är alltid stolt över mina barn, men igår tog de priset.

 

Idag klev vi upp. Barnen åt frukost, jag gick på löpbandet, fjortonåringen fick sovmorgon.

Sen cyklade vi ner till badplatsen.

Där satt jag och Lasse och uttryckte vår tacksamhet över att få leva på det här viset.

Och så badade vi.

Ujujuj vilken härlig känsla att bada av sig löpbandssvetten i älven!

 

Sen for vi hem, öppnade butiken och konstaterade att det var för varmt för att jobba med bäckprojektet.

Men det finns alltid ett projekt att plocka fram ur bakfickan.

Så jag slängde ihop en chokladkaka (och det skriver jag mest för att ni ska förstå att jag minsann är en sån där kvinna som kan sno ihop en underbart välsmakande chokladkaka när som helst, var som helst och nästan utan ingredienser och redskap) och sen fixade vi med bersån.

Jag fick en liten idé om att piffa till hammocken, efter att ha sett fina bilder i "Allas" (ja, jag läser Allas istället för Cosmopolitan, eller vad det nu är hippa människor läser), Lasse fick en idé om att ställa hammocken i bersån, det ena gav det andra och...

 

 

 

I grenarna hänger ljuslyktor som vi ska tända ikväll, när vi ska sitta här och fundera på vad vi ska sjunga på söndag. (Då vi ska sjunga på ekumenisk gudstjänst på Segersta hembygdsgård (avd. smygreklam) )

Nästa steg är att det på ett smidigt sätt som Lasse tänkt ut ska bli ett litet tak här över.

Så regnväder inte förvandlar vår mysig hammock till något som luktar dött blött får.

Jag tror att "urmysigt" är rätt ord här.

 

Mer då..?

Jo, på fredag har vi pizzaafton (det finns några platser kvar!) och vi har erhållit en Hälsingeflagga som nu vajar vid pizzagaraget.

 

Svartvinbären växer och är strax färdiga att plockas, och tur är väl det för vi har tänkt göra svartvinbärsvin i år.

 

Salladshuvudena växer också utav bara sjutton och jag har för länge sedan insett att vi odlat betydligt mer sallad än vad vi normalt gör av med. 

 

Och så avrundar jag med en liten bild från ett område i trädgården som jag nämnt tidigare, men återigen påpekar att jag är en smula stolt över,

Det är ett ställe som förr var mörkt, skuggigt, fuktigt och lite tråkigt, men som vi med fysiskt arbete, högre makters välvilja, en smula tur, en del fantasi, några rosor, några dagliljor, en bänk och något slags lila blomster, fått att fungera som en sån där skön plats att slå sig ner på när solen blivit lite väl påträngande.

En stilla plats.

En plats att andas på.