Ångrar vi oss?

"Har ni ångrat er någon gång?"

Den frågan har vi fått ett par gånger sedan vi gjorde oss av med korna.

Svaret är alltid "nej"

Vissa saker kan vi sakna. Kossor på bete utanför huset på sommaren och mysiga mornar i lagårn. 

Men det finns så många saker vi inte saknar.

Jag har förståelse och framför allt stor respekt för de som fortsätter som mjölkbönder, men för oss har valet känts helt rätt.

Förmodligen spelar det stor roll att det var ett helt frivilligt val.

Vi var inte tvungna att lägga av. Vi hade kunnat satsa och fortsätta. Vi stod inte vid ruinens brant.

Vi kände bara väldigt tydligt att vi var färdiga med det där.

Det var aldrig någon sorg i det.

Inte en enda gång har vi mötts av kritik mot beslutet. Eller ens ifrågasättande. Väldigt skönt.

 

Men vi är väldigt noga med att detta inte ska vara en nedlagd mjölkgård.

Det ska inte vara slut.

Det ska inte vara en verksamhet som upphört, utan en nystart. En verksamhet som gått över i något annat. Vi är väldigt glada för att grannen brukar åkrarna och vi är väldigt glada över att vi får möjlighet att använda byggnaderna till våra drömmar.

Vi är noga med att städa upp runt om på gården. Få undan maskiner som inte används och städa undan balplasten. Plocka bort avlastarbordet och göra något av den leriga backen där korna trampat omkring.

Vi vill verkligen inte att det ska se ut som en nedlagd bondgård.

För vår skull och för omgivningens.

Vi vill inte att det ska se ut som något som misslyckats.

 

Bland det första vi gjorde var att få ut inredningen i lagårn...Vi gick loss med diverse verktyg, slet, bar och bubbade och slängde massor i en gigantisk container...

 

Frågan är dock: Vad gör man med ett rum som detta? Konsertsal? Bandyhall? Spa? Sågverk?

Vi gör helt enkelt så att vi målar och piffar och sen låter vi idéerna trilla över oss...hoppas vi.

Jag tror att det kommer finnas djur här inne...

Redan nu bor hönsen här.

 

Återvinning is da shit, som man brukar säga. Väggarna till hönshuset är väggar från de gamla kalvboxarna. Den fina dörren hittade vi i de gamla (numer rivna) ladan.

 

Redena har jag byggt. Jag är kung på mätning. Jag tog fram material och ögonmått och sa "Jag tror att det blir åtta reden" Det blev tretton. Sneda är de också. Men de värper som attan där. Minstingen har koll, som ni ser.

Och hönsen har koll på minstingen...

 

Veckans projekt är det gamla mjölkrummet. Slitet och gulblekt stod det där och såg ut som ett...ledset gammalt mjölkrum. Så kan vi ju inte ha det när folk ska komma och handla ägg och så.

Nästa gång hoppas jag kunna lägga upp en bild på vårt fina nygamla mjölkrum med ljusblå väggar, fräsch belysning, snygga dörrar, fina grå gardiner och en trevlig liten fönsterlampa...

 

Nästa veckas projekt då?

Nu kommer the great ångestsuck.

Det är med skräckblandad förtjusning (med kraftig betoning på skräck) jag ser mot nästa vecka.

Ni förstår. Vi hade kvigorna i ett annat rum än kossorna. I det rummet har vi ställt massor av saker som vi inte visste var vi skulle ställa. Det rummet ska bli tomt. För att idéerna ska kunna ramla över oss. Och så. För att vi ska kunna gå loss med högtryckstvätt, målarfärg och storslagna (men fullt genomförbara) visioner.

Vi ska tömma detta: (Varning för starka bilder)

 

Är det tomt nästa fredag kväll tror vi? Jag slår vad om en chokladpannacotta!