En brödstuga?

Vi blev klara med mjölkrummet den här veckan. Som vi sa. Det är dock svårt att få till några fina bilder i det där rummet. Svårt att hitta en vinkel att fotografera från.

 

Men sånne här fräsch färg blev det i alla fall.

 

 

Jag bjuder också på en bild på en kille som gör ren lysrörsarmaturen. Det har inte gjorts sedan elektriciteten uppfanns. Typ. Det var i alla fall riktigt äckligt. Sa han. Jag tillbringade stor del med att sitta på den där drickabacken, berömma hans insats och påstå att mitt viktiga jobb var att dokumentera det hela. Man måste dela på arbetet.

 

 

Här bestämde jag under städningen att jag ska fixa en mysig liten "göra kransar-hörna" Kan väl bli trevligt? Ett bord, en stol, en lampa, några hyllor och en cd-spelare. Allt man behöver.

 

Varför kände jag mig då tvungen att lägga till "som vi sa" i den första meningen? Jo, för det är på två vis med att dela med sig av planerna, drömmarna, idéerna.

Å ena sidan är det roligt att dela med sig.

Å andra sidan finns en liten rädsla att misslyckas.

Man vill liksom inte vara såna där "mycket snack och liten verkstad"-folk. Man vill ju framstå som pålitlig. Man vill ju att det ska verka som om man vet vad man pratar om.

Ni vet.

Det finns såna där som kommer med idéer, häftiga idéer, roliga idéer. Som man bara lyssnar på med ett halvt öra, för att man lite i smyg tänker "jaja, vi får väl se hur det blir med det"

Å tredje sidan (?) är det ett ganska bra sätt att sparka sig själv i baken. "Nu har jag ju talat om det för folk, nu får jag minsann se till att genomföra det också" Liksom.

 

Nu ska jag berätta om en idé. En dröm. Nåt som kanske kan bli en plan. Nåt som kanske inte är realistiskt. Nåt som jag inte har tillräcklig kunskap om, men hoppas på att kunna skaffa mig.

Okej? Jag lovar inget. Men jag hoppas. Jättemycket.

 

 

Det här är ingången till källaren i vårt andra hus. Brystugan, säger vi till vardags. Jag trodde att jag var ytterst klok som listade ut att det naturligtvis en gång i tiden har hetat "brödstuga"  Kul också eftersom vi tänker baka bröd. Men nej. "Bryggstuga" upplyste han med historiska kunskaper.

 Här inne finns ett hyfsat stort utrymme som vi städat ur en gång. Vi måste städa ur det en gång till, för det råkade bli tomkartong- och sofförvaring under resans gång. Det kan bli ett fint och charmigt rum, för det har bland annat såna här trevliga fönster:

 

I detta rum finns också en skatt:

 

En vedeldad ugn.

Här ska vi baka bröd. Det är inte bara en dröm. Det är en plan. Vi ska bara snacka lite med sotare och lite andra såna där tråkiga detaljer. Och finslipa brödreceptet.

Drömmen är: pizza.

Tänk er att vi, några gånger under sommarmånaderna, har pizzakvällar.

Dinkelpizza - of course.

Vänner, bekanta, obekanta och löst folk anmäler intresse. Vi fixar god pizza och dryck för en rimlig penning. Lite underhållning kanske? Man sitter i ett angränsande (nu kartongfyllt) rum, som då kommer vara ytterst trevligt inrett, man umgås, blir mätt och har en trivsam sommarkväll. Som på restaurang, fast bättre (jojomen) och vi skänker allt ekonomiskt överskott till Rädda Barnen.

Är ni med?

Allt som fattas är en bra pizzaspade.